Jag har härmed beslutat att sluta blogga så mycket mer om Twilight här. Ni finner mina uppdateringar om det på TWICANDY.BLOGG.SE. Jag kommer långsamt blogga mindre o mindre här, tyvärr. Finner inte motivation längre. Det var en kul grej som jag inte var trött på under hela 10 månader. Men jag finns kvar här till nyår tror jag. Innan dess får ni höra vad jag har för planer till nästa år. Håll utkik kära läsare!

Twilight... En film? En bokserie? Nej, så mycket mer. Folk verkar inte fatta varför vi älskar Twilight. Det är för att det betyder så mycket mer än bara en annan film man ser någon gång. Mia gästbloggade förra veckan, och här är svaret på varför Twilight är så viktigt för mig.

Personligen tycker jag inte att filmen är så fantastisk. Den var lagom bra för att fånga mitt intresse och jag tyckte den var genialisk första gången jag såg den! Hela grunden och historien har vi ju Stephenie Meyer att tacka för. Sedan att väldigt många scener ser lite si o så ut, kan jag inte göra något åt. Men vad jag kan säga är att skådisarna är grymma, det är de verkligen! Och Robert Pattinson är väl snyggaste människan på jordklotet. Man blir bara så glad av att se en intervju med casten från Twilight, de är så roliga och duktiga! Jag säger själv att filmen inte har fångat känslorna ur boken, så jag sitter inte och säger att hela grejen är felfri. Men jag accepterar verkligen att folk inte gillar Twilight, då får folk acceptera att andra gillar det! Jag skriker inte Twilight är bäst i ditt ansikte, men du skriker Twilight är sämst i mitt? Respektera att folk är olika, vi gillar olika saker. En del människor lever i nuet, andra är up in the clouds!

Mia skrev att hon älskade handboll pga. gemenskapen och känslan att lägga ett mål. Hon kunde inte tänka sig att något sånt fanns inom Twilight. Men varför tror folk egentligen att detta håller i sig? Gemenskapen! Det kommer hänga med länge såfort man får vänner inom det. Känner inte vi någon gemenskap när vi sitter 50 personer och lyssnar på Sveriges största Twilightbloggare? Känner inte vi gemenskap när vi sitter 20 personer och pratar i flera timmar på ett fik? Känner inte vi gemenskap när vi sitter 10 pers i en msn-konversation och kollar på en gala där Twilight är nominerad? Känner inte vi gemenskap när vi är 10 pers som startat en Twilightblogg? Känner inte vi glädje när vi kan slå signalen till bästa vännerna som man fått tack vare Twilight och skrika för att vi snart ska ses och se New Moon? Känner inte vi glädje när vi bokar tågbiljetter till Stockholm för att träffa mina bästa vänner? Känner inte vi den kicken när man läst ut böckerna för första gången? Känner inte vi rysningen då man hör ett citat ur en bok? Känner inte vi skakningarna och känslan av att få stå på samma plats som våra största idoler? Känner inte vi kicken av att boka biljetter? Känner inte vi glädjen varje gång innan vi ska fika och veta att vi ska prata om Twilight hela dagen? Känner inte vi glädjen då någon ringer och vill intervjua oss om det vi älskar? Känner inte vi kicken av tanken på att få hålla i ett helt event om det vi älskar? Känner inte vi ruset när dvdn kommit ner i brevlådan? Känner inte vi rysningarna då vi hör en låt från soundtracket? Känner inte vi glädjen, rysningarna, skakningarna och gemenskapen på msn med alla då Twilight vinner pris efter pris?
Känner inte vi hur glädjetårarna tillslut kommer för att något som betyder så mycket, får ett pris?
Känner inte vi glädjen när man får sitta och läsa böckerna en stund och bara le?
Känner inte vi hur det är att ha något gemensamt med någon?
Känner inte vi hur det är att ha något som betyder något?

Som ni ser nu så är detta mycket för mig och många andra. Stephenie Meyers böcker är väldigt bra! Alla kanske inte ser det. Men det är de! Hela berättelsen är fantastisk. Och med tanke på att flera miljoner andra människor tycker det, så är det nog inte alls konstigt att vi har en gemenskap!

Jag anser inte att det är slöseri med tid, som min syster så fint uttryckte sig, att prata om Twilight. För det är något man gillar och det är något som ständigt är aktuellt för oss som är insatta i det. Det finns alltid något att prata om kring ämnet och jag blir glad av det! Hur svårt är det att förstå att jag blir glad av något?

Jag älskar Twilight och allt som medföljer.
Jag lär inte ta bort något som gör mig lycklig,
bara för någon säger att en film är dålig?

För nej, det är inte en film. Det är inte en bokserie. Det är så mycket mer.

Ja nu har vi New Moon biljetterna! Men hur gick det till? Stressigt hela dagen, ständiga sms o samtal till varandra för att inte missa något. Samtal till kundtjänst som inte går att få tag på. Våra mammor satt lyckligtvis uppkopplade då vi var på lektion, tills sf.se kraschade! Katastrofalt.. Vi följde det hela på internet via mobilerna. Allt var bara kaos. Minns knappt något från skoldagen haha. Det var allderles för mycket, redan 6 på morgonen då jag var uppe för att kolla biljetter. Tillslut var det svårt att forma meningar, blev så stressad att jag glömde ord haha! Förstår ni kanske hur viktigt det är att jag skulle få biljetter? Biljetterna till de olika städerna släpptes olika tider, man visste inte när. Men vid 14.00 fanns biljetter till biograferna i centrala Stockholm! Då reserverade jag biljetterna på en skoldator och mamma åkte genast och hämtade upp de här på en biograf i Göteborg (man kan hämta de här även om man ska se den nån annanstans, eftersom allt är SF!-för dig som undrade). Ah. Lättnad. Lycka. Och nu ligger biljetterna här, alla 7. Bilden tillägnas till Evelina, Linnéa och Linnéa - tjejer, här är de!

AAAAAAAAAH! JAG HAR BILJETTER! 7 BILJETTER TILL THE TWILIGHT SAGA: NEW MOON I STOCKHOLM, BIOGRAF SÖDER 18.30! DE LIGGER FRAMFÖR MIG! JAG ÄR ÖVERLYCKLIG! BLOGGAR MER SNART, MÅSTE LUGNA MIG!

Ett ord. Tre bokstäver. OME!